Det finns drycker som kräver lite tålamod av dig. Inte för att de är svåra, utan för att de belönar den som stannar upp och verkligen lyssnar. Amontillado är en sådan dryck – och sommaren är faktiskt det perfekta tillfället att lära känna den.
Den spanska vinregionen Jerez de la Frontera är hem till några av världens mest missförstådda viner. Sherry har länge förknippats med mormors söta glas och dammiga källarhyllor – men verkligheten är långt mer spännande. Och bland alla sherrystilar är amontillado den som överraskar mest.
Vad är egentligen amontillado?
Amontillado börjar sitt liv som fino – det vill säga en torr, blek sherry skyddad av ett vitt jästlager kallat flor. Men där fino-producenter bevarar detta lager låter amontillado-producenterna floren dö ut. Då börjar sherryn oxidera, och det är i detta skifte den unika karaktären uppstår: nötig, djup, med toner av karamell och torkad frukt – men ändå torr och stram i avslutningen.
Resultatet är ett vin som smakar som om någon tagit den friska, salta prägeln från en fino och blandat den med den varma nötigheten från en oloroso. Kalla det gärna sherryns mittpunkt – men mittpunkten är ofta där det är mest intressant att befinna sig.
Detta dubbla mognadsförlopp – först biologiskt under flor, sedan oxidativt – ger amontillado en smakprofil som inget annat vin i världen kan kopiera:
- Färg: Gyllene till bärnstensfärgad – djupare än fino, ljusare än oloroso
- Arom: Valnöt, hasselnöt, torkad aprikos, karamell och en ton av hav
- Smak: Torr och nötig, med en lång, elegant avslutning
- Alkohol: Typiskt 16–18%, vilket ger en viss fylighet utan tyngd
Varför är amontillado undervärderad?
Amontillado har ett imageproblem. Folk som inte känner till sherry tänker ofta antingen på den söta kremsherry från supermarknaden eller den knasktorra fino-stilen som serveras iskall till tapas. Amontillado hamnar mellan dessa två mentala kategorier och förbises.
Men det är här det är värt att nämna Edgar Allan Poe – som satte amontillado på litteraturkartan i sin mörka novell från 1846. Poe visste uppenbarligen något de flesta inte vet: att amontillado är värd något långt bättre än glömskan.
Det är också ett vin som är otroligt mångsidigt vid bordet. Den torra nötigheten gör den till en drömpartner för charkuterier, aged cheddar, manchego, valnötskaka och till och med mörk choklad. En god sommarfrukost med charcuterie och oliver passar dessutom perfekt med ett litet glas amontillado – lite avkylt, inte iskallt. Det är den typen av kombination som får gäster att fråga: «Vad är det här, och varför har jag inte druckit det förut?»
Tre amontillado-flaskor värda att känna till
Det finns några riktigt bra alternativ tillgängliga, och priserna är långt mer rimliga än kvaliteten skulle antyda.
Lustau Amontillado Los Arcos (37,5 cl, 18%) är ett naturligt ställe att börja. Lustau är ett av de mest ansedda sherry-husen i Jerez, och Los Arcos är ett klassiskt exempel på stilen: tydligt nötig, med toner av torkad fikon, lite bivax och en salt, lång avslutning. Den lilla flaskan är dessutom perfekt för den som vill smaka sig fram utan att binda sig till en hel 75-centiliter. Se det som en introduktion – en du troligtvis kommer att vilja upprepa.
La Frontera Amontillado Medium Dry (75 cl, 17%) är ett mer tillgängligt val – lite fruktigt och med en antydan till sötma som gör den lättare att närma sig för dem som ännu inte är helt bekväma med helt torra stilar. Här finns mer torkad aprikos och ljus karamell i aromen, och avslutningen är mjuk och vänlig. Den passar utmärkt som aperitif en sommarkväll, gärna med några saltade mandlar vid sidan av. Enkel, men aldrig tråkig.
Och så är det Equipo Navazos La Bota 85 de Fino Amontillado (75 cl, 16%) – detta är för den nyfikne. Equipo Navazos är ett kultnamn bland sherryentusiaster; de väljer ut exceptionella fat från olika bodegor och buteljerar dem utan att pilla för mycket med innehållet. La Bota 85 är en fino som är på väg att bli amontillado – den är fortfarande blek och frisk, men börjar visa djup och nötig komplexitet. Det är som att höra ett musikstycke precis i det att det byter tonart. Fascinerande, och lite magiskt.
| Produkt | Volym | Alkohol | Stil |
|---|---|---|---|
| La Frontera Amontillado Medium Dry | 75 cl | 17% | Halvtorr, fruktig |
| Lustau Amontillado Los Arcos | 37,5 cl | 18% | Torr, nötig |
| Equipo Navazos La Bota 85 | 75 cl | 16% | Torr, övergångskaraktär |
Så serverar du amontillado
Amontillado serveras gärna lätt avkyld – runt 12–14 grader är idealiskt. Inte iskallt som en fino, inte rumstempererat som ett rödvin. Ett vanligt vitvinsglas fungerar bra, men ett något större glas öppnar upp aromerna bättre än det smala copita-glaset man traditionellt förknippar med sherry.
Och var inte rädd för att öppna flaskan och ta lite tid på sig med den. Amontillado tål att stå öppen i kylskåp i två till tre veckor – något som är en stor fördel jämfört med de flesta vita viner. Det betyder att du kan ta ett glas på fredag, ett annat på tisdag, och flaskan kommer fortfarande ha något att säga.
Till mat är möjligheterna många. Här är några kombinationer som fungerar särskilt bra på sommaren:
- Charkuterier och manchego – den klassiska kombinationen, och med goda skäl
- Grillade mandlar och oliver – enkelt och oslagbart som snacks
- Kall lax med dill och gräddfil – den salta, nötiga karaktären lyfter fisken
- Mörk choklad – överraskande gott, särskilt med 70% kakao eller mer
Är amontillado något för sommaren?
Absolut. Tänk så här: amontillado är inte en tung vinterdryck. Den är komplex nog att ge dig något att tänka på, men frisk nog att inte kväva dig i värmen. Ta med en halvfull flaska La Frontera Amontillado Medium Dry på en picknick. Slå av en prat om vad du känner i glaset. Jag lovar att någon kommer att säga «valnöt» och någon kommer att säga «torkad aprikos» – och båda kommer att ha rätt.
Det är sherryns magi: den är öppen för tolkning, men aldrig likgiltig. Amontillado är inte för alla. Men för dem som ger den en chans är det svårt att gå tillbaka – och sommaren är det bästa tillfället att ta det första steget.
